fabbethomas.blogg.se

Boken jag har läst har fått mig att börja tänka om. Jag har insett att livet kanske inte är så dåligt, även om det vissa gånger kan kännas så.

 

Boken handlar om en pojke som rymmer hemifrån och bosätter sig på Londons kalla gator, han berättar om hur svårt det egentligen är, hur folk bara struntar i människor som verkligen har det svårt. Det fick mig att tänka på hur illa människor lever och hur bra vi egentligen har det.

 

Jag menar, det enda större problemen vi har är att vi inte orkar gå och handla mat, eller inte orkar diska, eller t.o.m. klagar för att det är för varmt eller kallt. Tänk på dom som inte ens har tak över huvudet, dom som inte har ätit på flera dagar och dom som får dricka regnvatten. Helt ärligt så har jag faktiskt tittat bort nästan varje gång någon hemlös har bett om pengar. Vilket jag vet är riktigt hemskt, men det blir lätt så. Jag tror att alla någongång har gjort samma sak.

  

Nu efter att ha läst boken har jag tänkt på hur dom här människorna lever. Jag tror att det var det Robert Swindells ville få fram, att man ska tänka på sina medmänniskor. Tänka på hur andra har det, inte leva i sin "bubbla", visst jag säger inte att alla som inte är hemlösa, att dom har det jättebra. Det finns dom som har det svårt.

 

Världen är inte perfekt.