fabbethomas.blogg.se

Boken jag har läst har fått mig att börja tänka om. Jag har insett att livet kanske inte är så dåligt, även om det vissa gånger kan kännas så.

 

Boken handlar om en pojke som rymmer hemifrån och bosätter sig på Londons kalla gator, han berättar om hur svårt det egentligen är, hur folk bara struntar i människor som verkligen har det svårt. Det fick mig att tänka på hur illa människor lever och hur bra vi egentligen har det.

 

Jag menar, det enda större problemen vi har är att vi inte orkar gå och handla mat, eller inte orkar diska, eller t.o.m. klagar för att det är för varmt eller kallt. Tänk på dom som inte ens har tak över huvudet, dom som inte har ätit på flera dagar och dom som får dricka regnvatten. Helt ärligt så har jag faktiskt tittat bort nästan varje gång någon hemlös har bett om pengar. Vilket jag vet är riktigt hemskt, men det blir lätt så. Jag tror att alla någongång har gjort samma sak.

  

Nu efter att ha läst boken har jag tänkt på hur dom här människorna lever. Jag tror att det var det Robert Swindells ville få fram, att man ska tänka på sina medmänniskor. Tänka på hur andra har det, inte leva i sin "bubbla", visst jag säger inte att alla som inte är hemlösa, att dom har det jättebra. Det finns dom som har det svårt.

 

Världen är inte perfekt.

 

 

 

Jag börjar förstå varför boken heter kallt som i graven. Jag tycker titeln passar bra till själva innehållet. Eftersom Link flyttar hemifrån och får bo på gatan. Han lever ute på vintern så jag förstår att det skulle kunna jämföras med "kallt som i graven". Att tvingas leva i lägenhetsportar, affärsportar, sova ute på gatan i flera minus grader. Att vara helt osynlig för omvärlden, det måste kännas som att han lever i en grav.

 

I kallt som i graven av Robert Swindells, handlar det om en pojke som kallar sig Link. Link är 17 år och växte upp i en helt vanlig familj, tills hans föräldrar skiljdes och hans mamma träffade hans dåvarande styvpappa, Vince. Vince var ett riktigt svin.

 

Link fick nog så han rymde hemifrån till Londons gator där han träffade Ginger. Ginger och Link blev snabbt vänner och hängde ihop under den tuffa vintern. Men efter flera månader så försvinner Ginger, han är spårlöst försvunnen och Link blir ensam igen.

 

Efter någon vecka ensam är han på sitt vanliga lilla café och tar en kaffe på sina få pund han har tiggt ihop. Plötsligt glider en ung kvinna in på cafét. Han hade aldrig sett en sån underbar kvinna tänkte han. Det fanns det inga lediga platser förutom vid bordet, platsen mittemot Link. Det började prata och han blir störtkär. Hon var hemlös precis som Link.

 

Det finns även en sidoberättelse i boken, som handlar om protagonisten. Han kallar sig själv "Shelter". Och är en mördare som vill få bort hemlösa ungdomar från Londons gator.

I Robert Swindells "kallt som i graven" får man följa två människors liv, den ena lever på gatan och den andre hatar gatans ungdomar och gör allt för att få dem att försvinna. Som läsare får man följa med dem i deras liv, handlingar och tankar. 

 

Glufsa: Att glufsa, äta snabbt, sluka i sig

Sjabbig: Ovårdad, snuskig

Rediga: Kraftfull, rejäl

 

 

 

1. "Shelter. Ja, det blir bra. Jag tycker om det. Shelter som i skydd, skydd undan kylan, skydd undan stormens attacker. Kan de bara hitta skydd ordnar sig allt annat. Så fall in i ledet, mina mannar små. Jag väntar på er."

 

Det här citatet finns på den andra sidan (sid 6) och det är då protagonisten "Shelter". Jag tycker personligen att det här är en av dom citaten som briljerar i boken. Det gav en undrande känsla om vad boken skulle ha för hemligheter.

 

2. "Jag har införskaffat en katt. Den sista avgörande detaljen. Själv står jag inte ut med kräket som slickar sig i häcken och sprider hår omkring sig, men ni måste hålla med om att det är något tryggt med ett hem där det finns en katt. Katter står för värme och hemtrevnad. En man som har en katt kan väl inte vilja någon något ont, eller hur?" 

 

Det här citatet finns på sidan 17 och det är återigen protagonisten "Shelter" som uttalar sig. Jag valde ut dehär pågrund av att det är så grymt, men ändå så genialiskt. En ensam man med en katt kan väl inte vara farlig, så skulle jag också tänka. Dock är det ju dethär med att han är en brutal seriemördare som vill rensa Londons gator på hemlösa ungdomar, vilket gör allting så omänskligt.

 

3. " Jag krånglade ner mig i sovsäcken och hade precis lagt huvudet tillrätta på ryggsäcken när han dök upp. Jag hörde fotsteg. Fortsätt, tänkte jag, gå förbi. Stegen tystnade och jag visste att han stod och tittade på mig. Han var bara en skugga i öppningen. " Är dehär ditt ställe" fick jag ur mig. Vilken korkad fråga. Jag borde ha sagt åt honom att dra åt helvete. 

-"Nej då, ingen fara, polarn" 

 

Det här citatet finns på sida 41-42.  Det här citatet har jag valt ut för att efter dom där raderana,det är då Link och Ginger träffas och blir "vänner". Man blev nästan lite lycklig att Link äntligen slapp vara ensam, någon att prata med.